Madicken <3
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägget. Att en liten katt kan göra ett så stort avtryck på en människa är helt otroligt. Du var inte BARA en katt, du var så mycket mer.
Denna bilden togs första gången som vi träffades, våren år 2000. Du fick plats i mina 4-åriga händer och jag blev helt förälskad i dig i första stund. Jag ville från början ha en honkatt men i och med att det bara fanns hankatter i kullen som du föddes i så fick du ett litet annorlunda namn, Madicken.
Du har stått ut mycket under dina tidiga år med mig. Tröck ner dig i dockbarnvagnen, badade dig i en vattenpöl, klädde på dig dockkläder och mycket mer. Men trots att jag nästan plågde dig så kom du alltid och la dig bredvid mig om nätterna. Det var den bästa känslan när du la dig bredvid mig på kudden och vilade ditt huvud mot mitt och jag kunde lyssna på ditt kurrande tills jag somnade.
Kommer alltid att minnas dig som katten som älskade räkor och kräftor, katten som hälsade en välkommen hem genom att hoppa in i bilen på uppfarten, katten som som skulle följa med ut på promenad i skogen med hundarna och katten som väckte hela huset vi 4 på morgonen bara för att han skulle ut. <3
Detta var den sista bilden som jag tog på dig. Den 26 maj 2019 var den sista gången som jag fick hålla dig i mina armar och känslan av att det var den sista gången gjorde så ont i hjärtat. När man har delat nästan 2 deceniner av sina liv ihop så är det jobbigt att gå skilda vägar. Du var mitt allra första egna husdjur och jag kommer aldrig att glömma dig <3
Tack för allt älskade katt. Alla minnen, alla skratt och alla tårar <3 Hoppas att du mår bra nu och att du och Zimba har det bra tillsammans i nangijala <3 Älskar dig så fruktansvärt mycket <3 <3 Vila i frid älskade Madicken.
Alltid saknad, aldrig glömd <3 <3
Sov gott <3 <3
Kommentarer
Trackback
