Ett år med Milla
23 maj 2020
Tänk att det har gått ett helt år sen vi hämtade hem vårat lilla yrväder. Varje dag är det något nytt med denna lilla dam. Det har verkligen inte varit en problemfri tid med Milla.
Det första vi skulle klura ut var att lyckas introducera Milla till Molly. Det gick över förväntan, mycket tålamod och långsam introducering så gick det bra.
Första bilden på lilla Milla, det var dock den tiden som hon hette Liten.
Hon är en riktigt modig lite tjej, få saker här i världen som skrämmer henne. Hon bryr sig inte om damsugaren, kattburen eller höga ljud. Hon är mest nyfiken och vill undersöka.
Det som hon älskar mest i hela vida världen är att sova i sängen, helst mellan mig och Danne. Det gjorde hon första natten hos oss och det är verkligen det bästa hon vet....förtuom kyckling haha!
Det tog inte särskilt lång tid innan Molly började se henne som en riktig lillasyster. Det händer ofta att jag hittar dem sovandes tillsammans eller att Molly tvättar henne.
Det känns så skönt att de verkligen tycker om varandra <3 såklart händer det att de bråkar, som syskon brukar göra men det går aldrig över styr.
Som tidigare nämnt så har vägen inte alltid varit spikrak med denna dam. En period så tyckte vi hon sprang runt och jamade väldigt mycket och verkade nästan ha ont i magen. Hon verkade inte gå på lådan ordentligt även fast vi gjorde rent den regelbundet. Vi rådfrågade veterinären som bad oss komma till kliniken. De kunde fastslå att hon var förstoppad och kunde även finnas en risk för urinvägsinfektion (hon har även haft det som kattunge). Så då fick vi med oss grejer hem för att kunna ta urinprov, vilket inte var superenkelt. Sen så köpte vi även en till kattlåda, vilket verkligen hjälpte.
Efter en penicilinkur och lite ompysslning så blev hon sig själv igen. Så skönt att hon inte längre går runt och har ont.
När hon nästan var ett år så blev hon könsmogen så det var dags att kastrera henne. Vilket kändes som ett rätt beslut eftersom vi inte har någon tanke på att ha kattungar på varken henne eller Molly.
Eftersom att vi adopterade henne från Djurskyddet så blev vi ombedda att kastrera henne så fort som hon blivi könsmogen. Detta eftersom att det finns en risk att Milla bär på dåliga gener som inte är bra att man överför till kattungar. Men Milla mår bra, det är inget fel på henne. Hon är bara lite knasig men det är bara en del av hennes personlighet <3
Vi älskar våran lilla knasiga katt och hoppas att vi får många fler fina år tillsammans med henne <3
